Chokladte - Jag, jobb, Jakob och Japan

Vi har äntligen varit och badat! Igår åkte Jakob och jag från Inage kl 7.30 på morgonen och kom fram till badstället ca kl 10. I Sverige skulle jag nog aldrig ha åkt 2.5 timmar bara för att bada men i Japan så funkar det på något vis hehe

Vi åkte till Summerland. Ett bad- och äventyrsland mest för barnfamiljer verkar det som men jag hade jättekul och Jakob som inte gillar att bada så mycket tyckte också om det.


Det fanns en inomhusdel och en utomhusdel. På bilden ser ni den stora inomhuspoolen. En gång i timmen sätter de igång vågmaskinen och då blir det smockfullt där. Vi var med på en av gångerna och det var kul med vågor men mindre kul att få allt från folks badringar till armbågar i huvudet.


Bild tagen från ett pariserhjul. Den stora blåa loopen kan man flyta omkring i och bli förd runt med en ström. På vägen finns det några vattenfall och andra grejer. Vi åkte bara en vattenruschkana för att kön upp tog säkert 30 minuter. Det var dock ganska korta köer på alla attraktioner i äventyrslandet.


Ser ni det som är bakom mig? Ja, Jakob lyckades peppa (läs manipulera) mig till att åka fritt fall. Och bergodalbanan med 2 loopar! Jag trodde verkligen att jag skulle dö när vi satt på vägen upp till toppen och känslan precis innan de släppte oss, det vill jag aldrig känna igen. Jag vill aldrig åka fritt fall igen!!!
Jakobs manipulering :"Du klarade ju av att klättra Fuji-san", "Jag skulle bli så stolt över dig"...



Jakobs badbyxor! Jag tvingade honom att köpa ett par bruna för att matcha min bikini!


Vi åkte också slänggungorna, det var kul! Ser ni bergochdalbanans loop i bakgrunden. Jag fattar inte att jag åkte den.


Den här glassroboten fanns på parken. För ca 24 kr kunde man beställa en glass och se hur han gjorde allt från att få glassen i struten till att hälla på sås och strössel, allt medan en trallig låt spelades.


Starka Jakob! Vi blev instängda i en labyrint av stålstänger så Jakob fick bända upp några och få ut oss hehe

Så här ser en typisk meny ut på familjerestauranger så ni behöver inte oroa er för att inte kunna beställa här i Japan.


Ett frukostset hos Mr Donut. Beviset är på ätpinnarna.


En japansk brud. Varför klär de på henne utomhus kan man undra.


Skolmat! Det finns efterrätter om man vill ha (och vill betala hehe)


Hungriga katter i Hakone. Visste inte att katter gillade kokt ägg...


Annan skolmat. Äter jag efterrätt till lunchen för ofta kanske...


Jakob äter nylagad mochi. Håret då och nu = stor skillnad!


Betty och Camilla spionerar på mig och mamma.


Camilla rider en panda. Istället för att stoppa i pengar så kunde man putta på pandan och den som satt kunde då styra med en ratt.


Middag! Ett paket kycklingsspett och ett paket koreanska grönsaker.


Nyår vid Inage shrine. Kö som vanligt hehe


En annan middag. Jag gillar fisk!


"Saijyajin-mode!"


Tsukiji fiskmarknad har färsk och billig frukost.


Problem med kablarna?


Söta!


Uteliggarkatt.


Hard money, pay down hehe


Coola hantverk i Miyajima.


Toa-byggnaden.


På tv i Japan. Kapibarasan verkar gilla det.


Rilakkuma beredd att sumobrottas?


Mos Burgers chilisåshamburgare!


Japaner är kreativa och händiga.


Helena yrvaken och hungrig. Grr!


YMCA-byggnaden.


Cool cykel.


Snacka om stor zebra!


Har jag hittat till berget som fängslade the monkey king?

På min lista över saker att göra i Japan står det äta dyr frukt. I Japan är persika en dyr frukt. Jag har sett persikor kosta ca 600 yen (ca 48kr ) för 2 st men då är de stora, luktar gott och ser jättesaftiga ut. Jag har dock inte  förmått mig själv att lägga ut så mycket pengar på frukt och det var tur för igår hittade jag ett jättebra erbjudande.


Två stora saftiga persikor för 200 yen (ca 16 kr). Ser ni så stora de är i jämförelse med pennan. De var billiga för att man var tvungen att äta dem samma dag annars skulle de bli dåliga men det gjorde inget för mig. Persikorna var så saftiga och söta! Köttet var dock vitare än svenska persikors. Jakob gillar inte persika så jag åt upp båda hehe

En annan frukt som kan vara dyr är vindruvor.
För några veckor sedan råkade min kompis ut för något hemskt så för att trösta henne köpte jag ett paket vindruvor med tre klasar för 500 yen (ca 40 kr) och gav henne en klase.


De var jättesmå men kärnfria och söta. Ser ni så tätt de växer? Mycket gott! För övrigt så gav jag kompisen några blåbärs kit kat också. Jag har en tendens att trösta folk med mat...

Kvällen innan vi åkte till Fuji-san så var det festival här i Inage så Jakob, jag och några kompisar gick dit.


Vad tycker ni om min fina pose hehe. Lägg märke till skorna, de är lite rundade undertill där framme så man gungar när man går. Väldigt sköna! Yukatan tog en massa tid och svett att få på sig.


Jakob och Brandon har också klätt upp sig.


Massa människor på väg. Festivalen var större än jag trodde.


Stekt potatis med en massa smör för ca 32 kr. Gott!


Små sköldpaddor att fånga och ha som husdjur.


Armén försökte värva folk.

Det var uppvisning av hiphop-dans på tempelområdet.


Det var mycket folk och väldigt varmt men trevlig stämning.

Vi besteg Fuji-san! Det är inte ofta jag har känt mig så stolt över mig själv.

Ska börja från början. Vi lämnade Inage kl 16 i förrgår och kl 20.30 var vi framme vid femte stationen av Fuji-san. Det är så det funkar med att klättra berget. Man tar en buss från foten av berget till en av de 4 stationerna och börjar där. Vi valde Subashiri-spåret för att det var att av de mindre populära, dvs mindre folk och för att det var mindre brant, dock skulle det ta lite mer tid, men vi tänkte att vi är mer uthålliga än atletiska.


Vi i bergsbestigartrion. Koto är den vi har bestigit alla våra berg i Japan (3st) med.
Jag har köpt en vandringpinne. På den är det inbränt "år 2010", "från 2000 meter över havet" och "Subashiri-spåret". Man kan samla på sig brännmärken från alla stationer man passerar och såklart från toppen och ha som minne.


Vid femte stationen fanns det massor med insekter och flera andra personer som höll på att göra sig redo för klättringen. Det var ganska varmt men man märkte att det var kallare än vanligt, 2000 meter över havet är ganska mycket.



Första delen av klättringen gick genom skogsmiljö. Det fanns ganska många stenar man var tvungen att klättra över, eller i alla fall ta stora steg och det var totalt mörkt.


Så här såg det ut om man sätter på flash på kameran. Utan flash ser man bara stjärnorna.

Redan efter 10 minuter ville jag ha paus. Alla vi tre flåsade tungt för att vi inte var vana vid den tunna luften. På toppen är det bara 70% av syrehalten i vanlig luft. Vi tog pauser ungefär var tionde minut och efter andra pausen satte jag på mig mina nyinköpta regnbyxor från 100 yen-butiken så att jag kunde slänga mig ner på första bästa sten att vila på. Det var ganska brant ändå i skogen så jag är glad att vi inte tog ett brantare men kortare spår.
Skogsdelen var nog en av de bästa delarna. Det var jättefint och nostalgisk med stjärnhimmelen, vi hittade karlavagnen.


2460 meter över havet finns "den nya sjätte stationen". Dvs två affärer och några trötta bergsbestigare. Jag tror vi åt var middag där. Allt flyter ihop nu. Jag och Jakob hade tagit med oss 13 onigiris tillsammans plus godis, choklad och snacks. Det slutade med att jag åt 2 onigiris, en skål med nudlar, lite snacks och en glass på ett dygn. Så till framtida klättrare, man behöver inte så mycket mat. Adrenalin funkar bra!
Det man dock ska tänka på är att det är kallt på berget, ta med varma kläder och vantar och mössa.


Det verkar finnas 10 stationer på vägen upp mot toppen (med femte stationen inräknad). Jag kommer inte ihåg så mycket av den delen, allt bara flyter ihop. Jag kommer ihåg tröttheten och smärtan och att man bara längtade efter att få komma till nästa station för att få vila lite. Redan halvvägs till nya sjätte stationen så tog skogen slut och det var grusigt och stenigt. Förutom det och repet som markerade stigen så fanns det inget att se. Om man inte räknar med den storslagna utsikten hehe. Man kunde se jättelångt, alla små ljus från hus och bilar, kanske ända till Tokyo. Men oftast så höll man ögonen mot var man gick för att inte slinta på stenarna.

Fram tills åttonde stationen så var det nästan bara vi tre som klättrade. Vi passerade några klättrare som vilade och de passerade oss när vi vilade. Skönt med lite folk så man kunde ta klättringen i den takt man ville för spåret var ganska smalt på många ställen. Kanse tre personer i bredd.


Alla ljusstreck är någon persons ficklampa. Man klättrar inte rakt utan i sicksack, för att det inte ska bli för brant antar jag men det var tillräckligt brant.

När vi kom till åttonde stationen gick vårt spår ihop med det mest populära spåret och folk bara vällde in. Det fanns också ganska många som klättrade i stora grupper med klättringsledare. Efter det kunde man inte klättra i sin egen takt. Istället gick man på led, gick några steg, stannade och gick lite till. Koto och jag fick lite panik för att det bara var några timmar kvar till soluppgången och vi hade 400 meter (lodrätt räknat) kvar. Vi bestämde oss för att klättra farligt nära repet och gå förbi alla långsamma kättrare. Det gick bra förutom att jag tyckte att det var ganska skönt att klättra sakta. En olycka hände dock. Koto slant med foten och höll på att ramla utanför repet. Personen bakom henne grep tag om hennes arm och jag tog tag i hennes andra arm men höll själv på att ramla. Som tur greppade japanen framför mig tag i mig och vi klarade oss. Så här högt uppe flåsade vi väldigt mycket och var ganska yra. Det finns något som heter "mountain sickness" och det är att man får huvudvärk, blir yr, mår dåligt och tappar aptiten, allt på grund av dålig tillgång till syre. Vi såg flera personer som köpt syrgastuber och andades i sig det.

Hur som helst, det var kring den tidpunkte vi tappade bort Jakob. De sista 200 meterna var tuffa. Vissa partier var man tvungen att klättra med både armar och ben. Jag är glad att jag hade vantar med mig, dels för att stenarna var ganska vassa, fick ändå två skärsår och dels för att det var så kallt.

När vi hörde folk som ropade "bra jobbat" och "välkomna till toppen" och såg att vi var uppe så kunde Koto och jag inte fatta det. Vi slängde oss på närmaste staket och bara skakade av trötthet och kyla. Vi klarade det, vi besteg Fuji-san och innan solen gått upp dessutom. Det tog oss ca 7.5 timmar och då hade vi klättrat från 2000möh till 3756möh!


På bilden (och i verkligheten) såg det ut som solen skulle komma upp när som helst men det var ändå ca 30 minuter kvar. Jag och Koto tog massa bilder och kände oss stolta. Det som oroade mig lite var Jakob. Jag ropade ner över kanten men ingen svarade. Jakob hade det jobbigare än mig för han bar alla onigiris och kameraväskan. Han hade dessutom inga vantar eller mössa. När ska han lära sig att lyssna på mig. Men allvarligt talat så klagade han aldrig på att bära kameraväskan som gungar fram och tillbaka väldigt jobbigt när man går. Jag bar den kanske en sjättedel av vägen upp och han resten.
Som tur råkade jag vända mig om när Jakob kom upp och kunde vifta till mig honom. Han gav mig kameran och gick för att köpa varm choklad.


Solen har fortfarande inte gått upp men det var ganska ljust ändå. Det var väldigt vackert på toppen av Fuji-san. Vi var högt över molnen!


Långt där nere kunde man se en spegelblank sjö. Bilderna gör inte utsikten rättvisa.
Då och då ropade folk till "solen har gått upp" men det var falskt alarm. Det tog ett bra tag innen solen gick upp.


Jakob och jag, svettiga och trötta. Vill inte ens tänka på att vi skulle klättra ner igen.


Vi kysstes lite i väntan på soluppgången.


Solen är här!


När solen väl dök upp så gick det snabbt. Det ser ut som ett foto taget från ett flygplan!


I'm on the top of Japan!


Andra glada och trötta bergsbestigare. Väldigt många utlänningar. Såg en tjej i shorts, stackare.

Efter att vi sett soluppgången gick vi in till en restaurang/vilohus. Det var iskallt ute och vi skakade som löv så vi beställde tre skålar med värmande nudlar. Efter att vi ätit satt vi kvar ett tag och nästan somnade. Vi hade ju ändå klättrat hela natten. Men vi var inte klara än, jag ville hitta en brännmärkare till min stav och postkontoret. Postkontoret visade sig ligga på andra sidan berget, en timmes vandring fram och tillbaka men har man kommit så långt så...


Så här såg det ut när man gick mot den motsatta sidan. Jag tittade dock mest på var jag satte fötterna än på utsikten.


I mitten av Fuji-san finns en isbetäckt krater. Därför måste man gå längs med sidorna och inte bara tvärs över.

Efter att vi kommit tillbaka till vår sida av berget så började vi vandringen neråt. Jag kan fortfarande inte fatta att vi klättrade 7.5 timmar upp Japans högsta berg och sedan klättrade ner igen utan att ha sovit.


Det är två skiljda spår man följer när man ska upp och när man ska ner. Nerspåret var mycket grusigare och gick snabbare. Vissa till och med sprang ner... Hehe här ser nig mig i full regnutstyrsel och med min vandringsstav.

Att klättra ner var enligt mig mycket jobbigare än att klättra upp. Nu hade man inget mål riktigt och det var stekhett eftersom solen var uppe. Dessutom var vi trötta och hade ont. Mina knän har jag förstört på något sätt. Kanske halvvägs ner för berget gjorde det jätteont att böja dem men det var nästan omöjigt att inte böja dem när man gick i den lösa grusen. Jag har aldrig haft så ont i knäna och det värsta var att jag visste att det inte fanns något annat att göra än att gå ner. Man kunde inte ta en buss, eller ringa efter hjälp, man var tvungen att ta sig ner på sina egna två ben. Jag är så glad att jag köpte min vandringsstav. Utan dess hjälp vet jag inte hur jag skulle klarat mig. Jakob och Koto var änglar som väntade på mig trots att jag sa att de skulle gå i förväg. Jakob till och med bar min vattenflaska sista biten.

Vi kom ner fem minuter innan bussen skulle gå och jag fick min stav sågad till souvenirlängd. Sedan steg vi på bussen och trots att jag var rätt pigg ändå så somnade jag och sov djupt men när jag vaknade till så var jag pigg. Väldigt konstigt. Det höll i sig hela vägen hem. Vi kom hem kl 16 igår, 24 timmar efter att vi gett oss av. Efter att ha haltat hem och duschat så åt jag en glass och somnade med AC på. Vaknade några gånger under natten för att jag var hungrig och törstig men gick inte upp på riktigt förrän kl 9 i morse. Ca 16 timmars sömn, har aldrig sovit så mycket på raken sedan jag kom till Japan.


En av mina vattenflaskor. Jag drack upp vattnet kanske kring mitten av klättringen neråt och när jag kom hem såg den ut så här. Lufttryck!

Idag känns det ganska overkligt att tänka på att vi besteg Fuji-san. Men jag har min souvenirstav och den värsta träningsvärken jag någonsin haft. Nu förstår jag det här talesättet "If you never climb Mt Fuji you are a fool, and if you climb it more than once you are a fool". Låt mig aldrig behöva klättra Fuji-san igen. Men det var definitivt värt att göra det en gång!

Ett tips. Ha inte med för mycket vatten. Jag hade 2.5 liter med mig men drack bara ca 7 dl så jag bar på allt i onödan.

Nu är klockan 13 i Japan och om tre timmar så ska vi börja vår resa mot att bestiga Fuji-san. Det tar fyra timmar med tåg och buss bara för att komma till berget och sedan ska vi klättra under natten 5-8 timmar, nå toppen och se soluppgången och sedan klättra ner på 3-6 timmar och ta tåg och buss hem...

Det kommer bli en jobbig natt. Förhoppningsvis klarar vi oss utan skador!

Tanabata är en högtid som handlar om ett kärlekspar som bara får träffa varandra en gång om året. För att ära det så sätter japanerna upp sådana här saker som vajar vackert i vinden.


Jenny och jag som ska äta matsuzaka-kött. Mumsigt!


Kön till köttaffären på nedersta våningen där de säljer kurokke (lite som panerat kött).


Jag vann ett tröstpris på postens vårtävling och fick ett skandinaviskt förkläde hehe


Jakob lagade pannkakor hemma hos mig, gissa vem som fick städa... Och jag åt inte en enda pannkaka för han kom efter att jag redan ätit middag... Jag fick i alla fall massa överblivna ägg och ett helt paket mjölk!


Jakobs japanska pannkakor!


En jättefin solnedgång i Inage.


Subway! De har Hawaii-tema just nu.


Jakob och jag var på Coco Ichibanya, allas favorita curryställe. Jag såg att de hade en special, green curry och det var massa grönsaker på bilden så jag trodde att det var grönsakscurry men det visade sig vara thailändsk(?) gröncurry... Det var nog därför servitören såg förvånad ut när jag bad om tomatsås som extra topping.


Mina naglar idag. Det är meningen att de ska matcha min yukata som för övrigt med allt inkluderat kostade mindre än baddräkten jag inte ens fått använda än... Jag är fortfarande upprörd pga priset!


En medicinlåda som jag har piffat upp med klistermärken. I varje låda finns en dags förbrukning av gei ji, bär som är bra för ögonen.


Här är en bild på Chibas maskot. Det är inte en hund utan när den står på ett visst sätt så ser det ut som prefekturen Chiba. Det bara råkar se ut som en hund.

Igår hade vi bestämt att vi skulle bada efter att jag slutat skolan och sedan skulle vi äta romantisk middag och avsluta med bio. Men det blev inte så.
Jakob blev bjuden av sin lärare till ett planetarium 1.5 timme bort från Inage och kom inte tillbaka förrän kl 19 och han hade varken ätit lunch eller middag så han rusade till McDonalds medan jag gick för att köpa biljetter. Filmen började kl 20 så det var lite stressigt, inte minst pga av de hade visningen i en annan byggnad än den som vi brukar gå till eftersom det var sista visningen. Så vår romantiska stranddejt med middag och bio slutade med att Jakob krängde hamburgare och jag yrade runt i regnet utan paraply (eftersom jag gett det till Jakob) och letade efter den andra biosalongen.

Efter att vi äntligen lyckats sätta oss i biosalongen så var jag på ganska dåligt humör men Jakob muntrade upp mig som vanligt! Filmen vi såg var förresten Prince of Persia vilket jag rekommenderar till de som fortfarande inte sett den.


bild från Google

När ska jag få använda min dyra baddräkt hehe

När jag var i 100 yen-affären för några dagar sedan så såg jag de här dietplåsterna.


Vore ju jättebra om de funkade. Så lätt och smidigt. Men jag är inte så äventyrlig så jag bad Jakob att testa först. Tyvärr har han för mycket hår på magen så det fastnade inte hehe så jag får testa själv nu när jag ändå köpt det.

Innan jag testade så vägde och mätte jag mig.
Vikt 45kg
Midja 73cm
Mage 80cm

Idag hade jag på mig ett plåster under 2 timmar. Det kändes lite obehagligt men kanske är det för att min navel är ganska känslig. Ska posta resultat efter ungefär en veckas användning.

Förra året när vi var i Hakone så var det folk från Shiseido som delade ut små rosa påsar på stationen. Jag hade ingen aning om vad det var men lyckdes gå "fel" och förbi dem två gånger och fick därmed två påsar! I dem fanns det samples av deras hudvårdsprodukter, en påse innehöll det som man skulle använda under en dag.

Den övre raden är för morgonen och den nedre för kvällen. (Man fick bara en rund tvål i varje påse)
Ganska mycket för en dag. Även om det funkar jättebra så kommer jag inte att köpa, dels för att det är dyrt och dels för att jag inte orkar smörja på så mycket.

Jag testade det i förrgår och har inte använt några andra hudvårdsprodukter än de jag fick. Här får ni se om ni märker skillnad.

Före


Efter

Jag vet att det är svårt att se med tanke på att ljuset är helt annorlunda. Hehe det ser ut som om jag har blivit mörkare.


Närbild på före


Och närbild på efter.

Ok det går inte att se så bra... Men det kändes lite annorlunda. Eller så var det bara psykiskt.
Tvålen kändes verkligen uppfriskande men hudoljan kunde jag klarat mig utan. Det verkar som om japaner tycker att det är fint när huden är skinande (oljigt) medan västerlänningar gillar matt hud bättre.

Kanske kommer jag att börja med sådant här när jag blir äldre eller när de uppfinner ett medel som är allt i ett så man slipper smörja så mycket.

Igår frågade jag Jakob var han ville att jag skulle ta med honom på dejt som tack för att han varit så stöttande medan jag var en pluggzilla hehe. Han svarade stranden! Jag blev jätteförvånad, tror att han sa det för att han vet att jag vill dit. Jakob är så gullig!

Nu till mitt problem. Jag har ingen baddräkt och baddräkter i Japan är väldigt dyra. Jag och Jenny gick i ABAB och såg bikinis för 20000 yen (ca 1600 kr!), det var väl något känt märke antar jag men även bikinis här i Inages eget lilla shoppingmall kostar 10000 yen. Jag hittade en liten hylla med rabatterade produkter och de kostade 4000-5000 yen! Visserligen så får man ibland med badshort och en tröja att täcka sig med då man inte badar men jag behöver inte det, vill bara ha en billig baddräkt!


Rosa bikinin med svart band kostar ex 10000 yen och den andra rosa bikinin kostar 8000 yen.

Igår hade jag mitt stora test och det gick dåligt. Jag hade inte pluggat tillräckligt/det var svårt och jag gjorde ett jättestort misstag genom att se fel på klockan och inte fylla i alla svar fast jag hade 50% chans att få poäng om jag bara kryssade i och jag hade hunnit med om jag inte sett fel.
Så igår kom jag hem, grät, blev tröstad av Jakob, åt glass och idag mår jag bättre.
Får väl försöka igen i december!

Tänkte visa lite bilder jag tagit på sista tiden. Har kommit på massa grejer att skriva om, får se om jag orkar. Ska bland annat testa ett dietplåster som man sätter på navel (Jakob får testa först, av oss två är det ju ändå jag som kan föda barn och det ska vi inte riskera hehe) och sen ska jag testa ansiktskräm-samples.


Jakob gör robotdansen hehe
Det här stället är en all-you-can-eat stekt kött-/sushi-/nudel-/sallad-/efterrättsrestaurang. Ca 150kr per person. Nackdel, ligger mitt ute i ingenstans.


En av mina favorit höng fa chow (kryddväxt) växer vilt här i Japan. Har inte testat att äta dock.


För någon vecka sedan på väg till skolan så såg det ut så här.


Och så här.


Jag och Jenny i Shibuya.


Jennys tur att posa med Hachikou.


Vi åt koreansk mat och jag tog en soppaktig rätt. Den var inte så stark som den ser ut men tillräckigt stark hehe. Gillade de tre gratis grönsaks-side dishen man fick med. Gratis!


Detta åt jag till lunch idag. Omurice, en halvklaromelett med ris under, ganska känd japansk rätt. Första gången jag ätit det. Gott!


Idag hade vi informationsmöte i skolan om hur vi ska göra för att flytta ut (måste ringa elbolaget och be dem komma den dag man åker för att ta betalt, så opraktiskt). Efter det så åt jag och Jakob indiskt till middag. Här ser ni en mangolassi. Mums!


Till sist, är det någon som vet vad det här är för blomma? De växer i buskar på väg till skolan och luktar så gott, sötaktigt och vaniljigt.

Jag har ett kackerlacksproblem. För några veckor sedan märkte jag att antalet stora kackerlackor i mitt rum ökat, det beror förmodligen på att jag inte dödade dem när de var små och gulliga...

Hur som helst. En natt så vaknade jag för att det var så varmt i rummet, det händer nästan varje natt nuförtiden, och gick upp för att gå på toa. När jag kom ut från toan såg jag att det var en brun fläck på golvet och när jag tagit på mig glasögonen såg jag att det  var en krossad kackerlacka. Ja, jag hade alltså gått på den stackars insekten.

Jag tvättade av mig och golvet och gick lade mig. Några dagar efter det dök det upp en massa minikackerlackor och jag kom ihåg att min kompis berättat att man inte ska krossa kackerlackor för då sprutar de ur sig en massa ägg som blir till nya kackerlackor.

För några dagar sedan kom jag ihåg att jag fått kackerlackshus av de på mitt forskarrum så jag beslöt mig för att testa.


Ganska gulligt! Där inne finns ett klistergolv och en påse med matpulver som man fick med för att locka hungriga kackerlackor.


Och såhär såg det ut idag. Det var värre än jag trodde...
Stackars kackerlackor, de ryckte verkligen på benen och försökte ta sig loss. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med dem, att bara låter dem svälta ihjäl är för hemskt!

Så jag lade huset i en påse och trampade sönder dem....

Jag kände mig ganska hemsk...

Sen lade jag ut ett nytt hus.

Nu låter jag hemsk hehe

Idag har jag haft kul med min kusin Jenny.


Efter att vi tagit bilderna kom en som jobbade på gamecentret och undrade om vi gick i skolan dvs om vi var yngre än 16 hehe. Han nästan sprang iväg när jag sa att vi var universitetsstudenter. Hehe det måste vara Jenny som ser ung ut för jag har aldrig blivit frågad tidigare.

Det har varit ganska många larm här i utbytesstudenternas kvarter på senaste tiden. Förra året var det ju ett stort pådrag i grannhuset mitt i natten när de fick uttrymma och en massa brandmän kom. Det visade sig dock inte vara något. För någon vecka sedan var det dags igen i grannhuset och nu kom 11 brandbilar och alla brandmän i Inage. Inte heller denna gång var det något men en av lärarna berättade senare att han blivit utskälld av en brandman, något i stil med "håll koll på dina elever... bättre om det varit en brand...".

I vårt hus har det också förekommit ganska många larm, dock utan uttryckning av brandmän. Två av gångerna har jag varit den som stängt av larmet fastän jag bor på fjärde våningen och man stänger av larmet på bottenvåningen. Alla gånger det har varit larm så är jag den första i min korridor att vara utanför dörren med mobil och plånbok i handen. Jag hinner springa ner och se vad som har hänt och sedan gå upp igen innan folk kommer ut från sina rum och frågar vad som står på. Kanske har folk blivit avtrubbade av alla larm, kanske är de vana vid larmiga länder och tar det inte på allvar, kanske bryr de sig inte?!

Jag är i alla fall glad att jag, varje gång, tar det på allvar och går för att se efter.

Det är lite läskigt hur folk inte bryr sig, inte ens de som jobbar här bryr sig. En gång när jag stängt av larmet så gick jag för att rapportera det till kontoret, det måste ju finnas en anledning till att larmet går, men de kom inte ens med för att titta efter utan sade bara att det nog var ok.

Lite då och då ordnar skolan utflykter som man kan följa med på och igår var det en kabukiföreställning vi fick gå på. Kabuki är en 400 år gammal japansk teaterform där alla roller spelas av killar.


bild från Google

Föreställningen vi såg på hette Narukami och handlade om en munk som på grund av en oförrätt spärrat in regndraken bakom ett vattenfall så det blivit torka i hela Japan. För att släppa ut draken och få regn igen beger sig en prinsessa till munken och förför honom. När hon har fått honom full och han somnat så befriar hon draken. Då munken vaknar och märker vad som har hänt förvandlar hans vrede honom till en åskgud (bilden ovan) och han ger sig efter prinsessan.

Det var en intressant upplevelse att gå på japansk teater. Jag är glad för att jag hyrde engelsk guide som tolkade och förklarade för annars skulle jag nog inte förstått så mycket. Kabukiskådespelarna använde gammaldags japanska och nästan sjöng fram sina repliker.

Något som förvånande mig väldigt mycket var all sexualitet. Jag trodde att de i Japan förr i tiden var pryda (som kineserna) men tydligen inte. Det beskrivs ganska utförligt hur prinsessan förför munken. Ex är det en scen där han stoppar ner handen innanför hennes kimono för att bota hennes värk i bröstet...

Efter föreställningen åkte en kompis och jag tillbaka och på vägen så åt vi middag på en vietnamnesisk restaurang. Det var jättegott! Ska åka tillbaka med Jakob någon dag.

När vi kommit tillbaka till Inage köpte vi glass och satte oss på en bänk för att äta den. Det var då jag för första gången sett/lagt märke till ett japanskt nanpa. På bänken bredvid oss satt två uppklädda och sminkade tjejer med en hund. Sedan kom ett gäng killar och ställde sig framför dem och en av killarna lockade till sig hunden. När matten också kom fram så försökte han få igång ett samtal med henne ex. vad är namnet? Hon svarar ganska tyst och blygt namnet på hunden men då skrattar han och säger: jag menar ditt namn.
Kändes ganska intressant att se hur sådant går till. Nanpa är alltså lite som ragga upp(?) Förresten tror jag inte att jag har sett nanpa i Sverige heller. Jag lever nog ett ganska skyddat/tråkigt liv...

I närheten av Sendai finns en av Japans tre bästa vyer så vi ville såklart dit och se. Matsushima kallas stället där ca 260 öar beklädda med tallar finns utspridda.


Efter att ha åkt tåg i 40 minuter så var vi framme. Vi hade inte alls planerat vad vi skulle göra utan gick bara omkring. Vi kom till en pir och upptäckte att en av dagens två båtturer skulle avgå snart så vi köpte biljetter och bordade båten.


Båtturen tog en timme och 40 minuter. Vi satt på andra våningen, först utomhus men sen flyttade vi in eftersom det blåste ganska mycket.


En annan passagerare matade fåglar med räkchipspinnar så det var en liten flock med fåglar som följde båten.


Medan vi åkte så var det en guideröst som berättade om de olika öarna. Alla 260 verkar ha egna namn!


Den här ön är känd för att det finns en karta över Japan på klippväggen. Ser ni den?


I Matsushima finns en massa ostronodlingar så till lunch var jag ju tvungen att testa.


Saftiga! Jakob ville inte ha hehe.


Resten av lunchen.

Efter maten så gick vi runt tittade på övarna som var bundna till fastlandet med broar.


Den här bron har mellanrum mellan plankorna för att den leder till ett shrine och man ska fokusera var man sätter fötterna och på så sätt vara fokuserad när man kommer till shrinet.



En annan bro som leder till en annan ö.


På den ön fanns en utkiksplats så Jakob och jag satte oss där. Jakob började ta bilder och då lade jag märke till att det fanns en orm 3 meter från oss!!
Jag blev jätterädd men Jakob tyckte inte att det var så farligt. Han började stampa i marken och då krälade ormen iväg.


Efter det så åkte vi tillbaka till Sendai och tog oss till ett gratis utkiksställe.

Resten av kvällen spenderade vi på ett internetcafé där Jakob lärde mig spela League of Legends. Vi tog bussen tillbaka till Tokyo runt elva på natten och kom hem till Inage vid sju. Jag hade sedan lektioner från 10.30 till 18.00...

I lördags reste jag till Sendai för att sightseea medan Jakob skulle spela turnering i Magic där. Han åkte upp redan i torsdags så jag fick resa själv. På väg till Shinjuku så träffade jag en snäll japansk tjej från universitetet och hon gav mig lite resegodis. I Shinjuku skulle jag till busshållplatsen och jag hade till och med skrivit ut en karta men den var inte mycket till hjälp i början för jag gick lite fel men som tur frågade jag en snäll japanska som hjälpte mig rätt.


Det var jättefint väder, lite synd att jag spenderade 6 timmar i en buss.


Mitt bagage minus kameraväskan.


Det kostade 3000 yen (ca 240kr) enkel resa och det fanns massa benutrymme!


Eftersom det inte fanns någon toalett på bussen så stannade den två gånger under resan. Japanska rastplatser är stora och fyllda med matställen, vending machines, souvenirstånd, toaletter och människor. Det fanns till och med en husdjursavdelning i affären med mat för dem.


Jag kom fram ca 20.00 och gick till hotellet för att checka in. Hotellet kostade oss ca 10000 yen (800kr) för två pers under två nätter och då ingick frukost.


Jag mötte upp Jakob på stationen för vi tänkte att vi skulle äta middag tillsammans men det slutade med att vi åt på olika håll för jag ville jättegärna testa risgrötsstället och Jakob förstår inte tjusningen med denna rätt.
Det var gott, annorlunda från kinesisk risgröt men värmde skönt i magen ändå.


På söndag skulle Jakob ha spelat Magic hela dagen och jag skulle ha sightseeat men Jakob valde att (nästan) strunta i Magic och vara med mig istället. Vi åkte ut till stället där Magicturneringen hölls för att det fanns en stor outletmall där.


Till lunch blev det köttstuvning för mig. Jakobs grillade kött på ris var mycket godare hehe


Jakob spelade en match medan jag gick runt och tittade.


Det var en stor hall med högt i tak och en massa killar. Ganska många utlänningar men inte så många tjejer.


Magic är inte billigt. Kortet längst till vänster är ett av de dyraste och kostar ca 140000 yen (12000kr)!!


Den riktiga turneringen togs väldigt seriöst. Jakob var med på sidoeventen.


Det var loppmarknad vid spelhallen.


Så söta! Men jag köpte inte dem utan två fina ringar för 500 yen (40kr). Egentligen kostade de sammanlagt 600 yen men försäljaren slog av 100 yen utan att jag ens behövde pruta.


Vid köpcentret fanns ett pariserhjul och en liten pool med två plastbollar där barn kunde vara i och flyta på vattnet. Såg lite roligt ut.


På eftermiddagen så åkte vi tillbaka till Sendai centrum och gick runt och shoppade. Köpte bara en hatt och en födelsedagspresent. Sedan hittade vi till en musikfestival i en park och efter det träffade vi upp med Pär som bor och pluggar i Sendai.


Till middag blev det kotunga(!!) och oxsvanssoppa.


Efter middagen fortsatte vi att umgås och gick på afternoon tea fast klockan var nio på kvällen. Det var kul att träffa och prata med Pär!

Jag ska snart gå till tåget och ta det till Shinjuku där jag byter till bussen som tar mig till Sendai. Jag trodde att jag skulle se fram emot resan mer men just nu känns den som ett hinder för mina studier. Jag kommer ju inte hinna plugga 4 timmar per dag då jag är där. Å andra sidan så kan jag hinna ikapp lite i ekonomiboken under den 6 timmar långa bussresan.

Men det ska bli skönt och ta det lite lugnt, äta lite kotunga (Sendais delikatess) och shoppa!

Trevlig helg och glad nationaldag!

Igår hade vi ett kanjitest under första lektionen och det var ganska händelserikt. Själva testet var inte så svårt och efter att man blivit klar kunde man lämna in det och göra något annat tills alla var klara.

När läraren gick ut för att göra något så började en kille som satt snett bakom mig viska till min kompis som satt bakom mig om vad svaret var på en av frågorna. Hon svarade att hon inte visste men jag och min kompis som satt bredvid mig vände oss om och sa åt honom att vara tyst och inte fuska för det är ju ett test! Han blev tyst när läraren kom in igen men när det var dags att lämna in testen så böjde han sig mot sin andra granne och frågade honom. Jag såg det så jag hutade med fingret mot grannen och sa något i stil med "don't tell him!".
Efter att testen var inlämnade så frågade fuskande killen kompisen som satt bredvid mig vad hon menade med att vara tyst och inte fuska. Finns det kulturer där det är accepterat att fuska? Hur som helst så lade jag mig i och sa att man ska inte fuska vid test och då skrek han åt mig "I don't want you here. Go away! Disappear!".

Först blev jag lite paff och vände mig bort och sen slog det mig att han är den första som någonsin har varit aktivt elak mot mig. Det är ju klart att alla inte kan tycka om alla men de flesta visar sitt ogillande passivt ex. hälsar inte eller ger blickar osv. Det kanske låter lite konstigt nu men jag kände mig lite glad över att ha fått en aktiv ogillare!
Jag visste att jag inte hade gjort något fel, det var ju han som försökte fuska och sen blev sur så jag kände mig ganska bra med mig själv. Dessutom var jag glad för att min kompis försvarade mig! På kvällen började jag dock tänka att jag kanske förstört hans liv. Tänk så dog hans mormor i förrgår och han hann inte plugga men om han inte klarade testet så får han inte tillräckligt med poäng och blir utslängd från sitt universitet. Om jag var i en sådan situation så vet jag inte vad jag skulle ha gjort...
Men det löste sig idag då jag snackade med min kompis som också hade sagt åt honom och hon berättade att han alltid var sådär och att han var 30 år!