Varför jag skulle överleva en brand eller flickan som fortfarande tror på pojken som skrek varg
Det har varit ganska många larm här i utbytesstudenternas kvarter på senaste tiden. Förra året var det ju ett stort pådrag i grannhuset mitt i natten när de fick uttrymma och en massa brandmän kom. Det visade sig dock inte vara något. För någon vecka sedan var det dags igen i grannhuset och nu kom 11 brandbilar och alla brandmän i Inage. Inte heller denna gång var det något men en av lärarna berättade senare att han blivit utskälld av en brandman, något i stil med "håll koll på dina elever... bättre om det varit en brand...".
I vårt hus har det också förekommit ganska många larm, dock utan uttryckning av brandmän. Två av gångerna har jag varit den som stängt av larmet fastän jag bor på fjärde våningen och man stänger av larmet på bottenvåningen. Alla gånger det har varit larm så är jag den första i min korridor att vara utanför dörren med mobil och plånbok i handen. Jag hinner springa ner och se vad som har hänt och sedan gå upp igen innan folk kommer ut från sina rum och frågar vad som står på. Kanske har folk blivit avtrubbade av alla larm, kanske är de vana vid larmiga länder och tar det inte på allvar, kanske bryr de sig inte?!
Jag är i alla fall glad att jag, varje gång, tar det på allvar och går för att se efter.
Det är lite läskigt hur folk inte bryr sig, inte ens de som jobbar här bryr sig. En gång när jag stängt av larmet så gick jag för att rapportera det till kontoret, det måste ju finnas en anledning till att larmet går, men de kom inte ens med för att titta efter utan sade bara att det nog var ok.
I vårt hus har det också förekommit ganska många larm, dock utan uttryckning av brandmän. Två av gångerna har jag varit den som stängt av larmet fastän jag bor på fjärde våningen och man stänger av larmet på bottenvåningen. Alla gånger det har varit larm så är jag den första i min korridor att vara utanför dörren med mobil och plånbok i handen. Jag hinner springa ner och se vad som har hänt och sedan gå upp igen innan folk kommer ut från sina rum och frågar vad som står på. Kanske har folk blivit avtrubbade av alla larm, kanske är de vana vid larmiga länder och tar det inte på allvar, kanske bryr de sig inte?!
Jag är i alla fall glad att jag, varje gång, tar det på allvar och går för att se efter.
Det är lite läskigt hur folk inte bryr sig, inte ens de som jobbar här bryr sig. En gång när jag stängt av larmet så gick jag för att rapportera det till kontoret, det måste ju finnas en anledning till att larmet går, men de kom inte ens med för att titta efter utan sade bara att det nog var ok.
Kommentarer
Trackback
