Japanska yomimono 11
ジルと暮らした四ヵ月間 松本みどり
長いようで、短く思われたホームステイ。私達家族は、ジルと約四ヵ月間過ごしたことで、色々なものを得ることができた。
ジルは笑顔のとても似合う、明るくてやさしい女の子だった。私達家族一人一人に気遣う様など、父は「昔の日本女性を見ているようだ」と形容したくらいだ。(中略)
彼女はすぐに私達家族に溶け込んできた。夕食後などよく冗談を言い合ったり、ふざけ合ったりして、楽しい時を過ごしたものだ。私と兄は英語、父・母・弟は日本語と身振り手振り、そこにはコミュニケーションの相違などという言葉はなかった。ジルも習いたての日本語を使うなどして、積極的に家族の会話に参加した。時々私たちが日本語だけで話していると、「何を話しているのか」と尋ねてきたりする時もあった。
彼女はよく説明を求めた。(それがアメリカ流の仕方なのかもしれないが。)「これこれするように」というとすぐに、「Why?」という単語が常に返ってきた。もちろん相手が納得するまで説明したが、しまいには、こちらから先手を打って、理由を言ったもんだった。こういう点では、異文化圏の人間だと言うことを身を以って感じさせられた。
生活習慣の相違上、色々目に余ること、気にかかることもたくさんあった。そういう時は、遠慮せずに注意したり、助言を与えたりした。すぐ忘れてしまうような時には、何度となく注意したりした。「少し口喧しかったかな」と今なって時々思うこともあるが、陰でこそこそと悪口をいうよりは、あれでよかったのだと思う。
また、甘くしすぎて失敗したと思うこともある。一つは、シャワーの使用を許したこと(冬になってもシャワーしか使わず、風邪をよく引いた)。一つは、食事中にジュースを無限に飲むことを許したこと(その結果、みそ汁、日本茶などまったく飲まなかった)。最後に、洗濯などをしてあげたこと(だんだんと独立精神が薄らいでいった)。この三つ、今でも本当に悔やまれる。特に、ジュースとシャワーのことは、彼女が真の日本文化を知るための妨げになったと思う。
本当に色々なことがあったが、最後に新幹線のホームで、ジルが涙を流しているのを見て、決してこの四ヵ月間は無駄な日々はなかったと思った。(後略)『ホストファミリー感想文集 第一集』
(南山大学外国人留学生別科 平成元年)より
Läsa kan jag inte göra för er men jag kan försöka översätta. Here it goes!
De 4 månaderna vi spenderade med Jill av Midori Matsumoto
En lång homestay som kändes kort. Under de ca 4 månaderna vi i familjen spenderade med Jill så fick vi många olika saker.
Jill var en glad och snäll tjej som passade väldigt bra i ett leende. Jill bryr sig om alla i familjen och pappa liknade henne vid en gammaldags japansk kvinna.
Hon blev direkt en del av vår familj. T.ex. efter middagen så berättade vi ofta skämt och skojade med varandra, det brukade vara roliga tider. Jag och min storebror med engelska och pappa, mamma och lillebror med japanska och handgester och kroppsgester, på grund av det var det inga nämnvärda kommunikationsproblem. Också Jill som använde japanska hon just lärt sig deltog aktivt i familjens konversationer. Då och då när vi endast pratade på japanska så hände det att hon undrade "vad pratar ni om?".
Hon krände ofta förklaringar. (Kanske är det det amerikanska sättet att göra saker.) När man sa "för att göra det här och det där" så kom det alltid ett ord "Why?" tillbaka. Såklart förklarade vi tills hon hade förstått men i slutet så brukade vi förklara innan hon frågade. På den punkten kändes det personligen som att vi var från olika världar.
På grund av skillnaderna i levnadstraditioner så fanns det många besvärande saker som inte kunde överses. Vid dessa tidpunkter förmanade vi utan att hålla tillbaka och gav råd. När det verkade som om hon skulle glömma direkt så förmanade vi många gånger. Det händer nu att jag ibland undrar om vi inte var lite för kritiska men det var bättre än att lömskt prata illa bakom ryggen på henne tycker jag.
Och, det händer också att jag tänker att vi misslyckades för att vi var för snälla. En sak var det med att vi tillät henne att använda duschen (även då det blivit vinter så använde hon bara duschen och fick ofta förkylningar). En sak var det att vi tillät henne att dricka oändligt med juice under måltiderna (resultatet av det var att hon inte alls drack misosoppa eller japanskt te). Till sist, det med att hjälpa till med tvätten (det försvann gradvis tillsammans med självständighetsandan). De här tre sakerna ångrar jag verkligen fortfarande. Det med juicen och duschen blev hinder för att lära känna den riktiga japanska kulturen tror jag.
Det hände verkligen många olika saker men när vi till slut på Shinkansens perrong såg tårarna som Jill fällde så tänkte jag att de här fyra månaderna inte var bortslösade dagar.
