Japansk tv

Jag vet att det finns många som inte gillar japansk tv, speciellt bland utbytesstudenterna. De tycker att det aldrig går något bra och att det är för många pratshower.

Jag tycker om japansk tv. Visst det finns många fler pratshower än i Sverige men oftast lär man sig något bra från dem. I morse såg jag exempelvis en pratshow om att skydda sig från solens strålar och lärde mig då att högre sp-faktor inte betyder bättre skydd utan en grad på sp-skalan betyder att det håller 20 minuter i solen så sp-faktor 25 = 20*25 = 8.3 timmar i solen. Fast man svettas ju och gnider bort krämen hel tiden så man måste sätta på nytt då och då.

En annan morgon såg jag på ett program som presenterade ovanliga lösningar i köket. De hade en metalltub som såg ut som en termos fast med två lock, det första hade små hål i det och det andra var som ett vanligt termoslock. Så fick man gissa vad det var till för. Jo, spaghettikokning. Man strör spaghettin över termosen så de separeras av det håliga locket, sedan häller man på varmvatten och skruvar på locket, klart på 20 minuter! Praktiskt om man bara har en spisplatta.

En intressant pratshow jag såg på för några veckor sedan handlade om vanliga saker som man inte brukar tänka på. Ex. ögonen på dockor är inte riktade rakt fram utan mot sidan för att inte de som leker med dem ska känna sig stirrade på.

Det finns också ett program som går lite då och då som handlar om mat. En grupp kändisar samlas på en restaurang och sedan måste de sitta där och äta tills de har hittat de topp 10 bästsäljande rätterna. Det finns ganska många rätter att gissa på och äta av eftersom allt inkluderas, ris, sallader, efterrätter osv.
Jag tror att den som gissat rätt på flest rätter vinner något men jag har aldrig sett till slutet för det är långt...
En gång skulle de beställa från Dominos Pizza och då satt de hela natten, 8-9 timmar och åt.

Det finns nästan alltid något intressant att titta på!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0