Wedding Planner
Idag var vi uppe ganska tidigt, 8.30 för att ta oss till Ikebukuro och möta de andra. Först lämnade vi tillbaka ett minne till Bettys kamera som inte riktigt passade. Det gick bra trots att jag inte tror att de har samma bytesrätt eller ångerrätt som i Sverige.
Efter det så åt vi brunch och mötte sedan Anna och Yin i Tokyu Hands, där fanns en massa fina saker. Jag köpte band annat present till Sandy.
Sen delade vi upp oss igen och mamma, Betty, Camilla och jag stack för att äta glass. Glassen var stora skapelser inspirerade av de 12 stjärnteckena.
(inte våra bilder)
När vi hade ätit klart shoppade vi lite och försökte hitta varandra i stationen men det var för mycket folk så vi bestämde oss för att mötas vid nästa ställe vi skulle till. Det slutade dock med att vi stötte på varanda på tåget.
I Harajuku gick vi igenom Takeshita Doori till Forever 21 och H&M som hade julrea. Det fanns köstaket utanför Forever 21 och en massa män som väntade på sina fruar/flickvänner.
Middag åt vi på vägen till Shibuya och sen var det tårtefterrätt på ett café. Mycket efterrättande i Japan hehe.
Anna, Yin, Jakob och jag stannade kvar i Shibuya efter att de andra åkt hem. Vi strosade runt lite och spelade spel i ett gamecenter. Sen skiljdes vi åt och åkte hem.
Det var då Jakob och jag träffade en Wedding Planner.
Jag tyckte redan det var konstigt innan hon började snacka med oss för hon satte sig bredvid Jakob trots att det fanns andra platser lediga och japaner gör inte sånt! Sen frågade hon på engelska om det fanns toa på tåget, (nej), och sa att hon bodde i Chiba. Efter det så frågade hon om vi var gifta eller om vi var far och dotter hhehhee. När vi sa att vi inte var någotdera så tog hon fram en bok om vigselringar och sa att hon var en wedding planner. Resten av resan försökte hon övertyga oss om att anställa henne...
Även om vi ville gifta oss så skulle jag inte anställt henne. Hon kändes alldeles för fejk. Sa bland annat att hon var född och uppvuxen i USA så vi skulle inte få problem med kommunikation men hennes engelska var inte så bra. Bättre än vanliga japaners men inte flytande. Sen var hon alldeles för på också. Det var i och för sig mer amerikanskt än japanskt.
Nåja, lite random.
Efter det så åt vi brunch och mötte sedan Anna och Yin i Tokyu Hands, där fanns en massa fina saker. Jag köpte band annat present till Sandy.
Sen delade vi upp oss igen och mamma, Betty, Camilla och jag stack för att äta glass. Glassen var stora skapelser inspirerade av de 12 stjärnteckena.
(inte våra bilder)
När vi hade ätit klart shoppade vi lite och försökte hitta varandra i stationen men det var för mycket folk så vi bestämde oss för att mötas vid nästa ställe vi skulle till. Det slutade dock med att vi stötte på varanda på tåget.
I Harajuku gick vi igenom Takeshita Doori till Forever 21 och H&M som hade julrea. Det fanns köstaket utanför Forever 21 och en massa män som väntade på sina fruar/flickvänner.
Middag åt vi på vägen till Shibuya och sen var det tårtefterrätt på ett café. Mycket efterrättande i Japan hehe.
Anna, Yin, Jakob och jag stannade kvar i Shibuya efter att de andra åkt hem. Vi strosade runt lite och spelade spel i ett gamecenter. Sen skiljdes vi åt och åkte hem.
Det var då Jakob och jag träffade en Wedding Planner.
Jag tyckte redan det var konstigt innan hon började snacka med oss för hon satte sig bredvid Jakob trots att det fanns andra platser lediga och japaner gör inte sånt! Sen frågade hon på engelska om det fanns toa på tåget, (nej), och sa att hon bodde i Chiba. Efter det så frågade hon om vi var gifta eller om vi var far och dotter hhehhee. När vi sa att vi inte var någotdera så tog hon fram en bok om vigselringar och sa att hon var en wedding planner. Resten av resan försökte hon övertyga oss om att anställa henne...
Även om vi ville gifta oss så skulle jag inte anställt henne. Hon kändes alldeles för fejk. Sa bland annat att hon var född och uppvuxen i USA så vi skulle inte få problem med kommunikation men hennes engelska var inte så bra. Bättre än vanliga japaners men inte flytande. Sen var hon alldeles för på också. Det var i och för sig mer amerikanskt än japanskt.
Nåja, lite random.
Kommentarer
Trackback
