Chokladte - Jag, jobb, Jakob och Japan

Idag när jag tittade på termometern inomhus så var det 31 grader! Och rummet låg inte ens i solljus.
Nuförtiden så brukar jag sova med ac på automatisk avstängning efter en timme och jag vaknar 3-4 gånger varje natt för att det är så varmt. Till och med att sätta på ac på 28 grader känns skönt.
Men det känns verkligen som sommar.

Det som är bra med japansk sommar är att det känns som om man är med i en anime. Sättet solljuset får löven att blänka och hur cikadorna låter, det är som en scen tagen från en anime!

Vi har äntligen varit och badat! Igår åkte Jakob och jag från Inage kl 7.30 på morgonen och kom fram till badstället ca kl 10. I Sverige skulle jag nog aldrig ha åkt 2.5 timmar bara för att bada men i Japan så funkar det på något vis hehe

Vi åkte till Summerland. Ett bad- och äventyrsland mest för barnfamiljer verkar det som men jag hade jättekul och Jakob som inte gillar att bada så mycket tyckte också om det.


Det fanns en inomhusdel och en utomhusdel. På bilden ser ni den stora inomhuspoolen. En gång i timmen sätter de igång vågmaskinen och då blir det smockfullt där. Vi var med på en av gångerna och det var kul med vågor men mindre kul att få allt från folks badringar till armbågar i huvudet.


Bild tagen från ett pariserhjul. Den stora blåa loopen kan man flyta omkring i och bli förd runt med en ström. På vägen finns det några vattenfall och andra grejer. Vi åkte bara en vattenruschkana för att kön upp tog säkert 30 minuter. Det var dock ganska korta köer på alla attraktioner i äventyrslandet.


Ser ni det som är bakom mig? Ja, Jakob lyckades peppa (läs manipulera) mig till att åka fritt fall. Och bergodalbanan med 2 loopar! Jag trodde verkligen att jag skulle dö när vi satt på vägen upp till toppen och känslan precis innan de släppte oss, det vill jag aldrig känna igen. Jag vill aldrig åka fritt fall igen!!!
Jakobs manipulering :"Du klarade ju av att klättra Fuji-san", "Jag skulle bli så stolt över dig"...



Jakobs badbyxor! Jag tvingade honom att köpa ett par bruna för att matcha min bikini!


Vi åkte också slänggungorna, det var kul! Ser ni bergochdalbanans loop i bakgrunden. Jag fattar inte att jag åkte den.


Den här glassroboten fanns på parken. För ca 24 kr kunde man beställa en glass och se hur han gjorde allt från att få glassen i struten till att hälla på sås och strössel, allt medan en trallig låt spelades.


Starka Jakob! Vi blev instängda i en labyrint av stålstänger så Jakob fick bända upp några och få ut oss hehe

Så här ser en typisk meny ut på familjerestauranger så ni behöver inte oroa er för att inte kunna beställa här i Japan.


Ett frukostset hos Mr Donut. Beviset är på ätpinnarna.


En japansk brud. Varför klär de på henne utomhus kan man undra.


Skolmat! Det finns efterrätter om man vill ha (och vill betala hehe)


Hungriga katter i Hakone. Visste inte att katter gillade kokt ägg...


Annan skolmat. Äter jag efterrätt till lunchen för ofta kanske...


Jakob äter nylagad mochi. Håret då och nu = stor skillnad!


Betty och Camilla spionerar på mig och mamma.


Camilla rider en panda. Istället för att stoppa i pengar så kunde man putta på pandan och den som satt kunde då styra med en ratt.


Middag! Ett paket kycklingsspett och ett paket koreanska grönsaker.


Nyår vid Inage shrine. Kö som vanligt hehe


En annan middag. Jag gillar fisk!


"Saijyajin-mode!"


Tsukiji fiskmarknad har färsk och billig frukost.


Problem med kablarna?


Söta!


Uteliggarkatt.


Hard money, pay down hehe


Coola hantverk i Miyajima.


Toa-byggnaden.


På tv i Japan. Kapibarasan verkar gilla det.


Rilakkuma beredd att sumobrottas?


Mos Burgers chilisåshamburgare!


Japaner är kreativa och händiga.


Helena yrvaken och hungrig. Grr!


YMCA-byggnaden.


Cool cykel.


Snacka om stor zebra!


Har jag hittat till berget som fängslade the monkey king?

På min lista över saker att göra i Japan står det äta dyr frukt. I Japan är persika en dyr frukt. Jag har sett persikor kosta ca 600 yen (ca 48kr ) för 2 st men då är de stora, luktar gott och ser jättesaftiga ut. Jag har dock inte  förmått mig själv att lägga ut så mycket pengar på frukt och det var tur för igår hittade jag ett jättebra erbjudande.


Två stora saftiga persikor för 200 yen (ca 16 kr). Ser ni så stora de är i jämförelse med pennan. De var billiga för att man var tvungen att äta dem samma dag annars skulle de bli dåliga men det gjorde inget för mig. Persikorna var så saftiga och söta! Köttet var dock vitare än svenska persikors. Jakob gillar inte persika så jag åt upp båda hehe

En annan frukt som kan vara dyr är vindruvor.
För några veckor sedan råkade min kompis ut för något hemskt så för att trösta henne köpte jag ett paket vindruvor med tre klasar för 500 yen (ca 40 kr) och gav henne en klase.


De var jättesmå men kärnfria och söta. Ser ni så tätt de växer? Mycket gott! För övrigt så gav jag kompisen några blåbärs kit kat också. Jag har en tendens att trösta folk med mat...

Kvällen innan vi åkte till Fuji-san så var det festival här i Inage så Jakob, jag och några kompisar gick dit.


Vad tycker ni om min fina pose hehe. Lägg märke till skorna, de är lite rundade undertill där framme så man gungar när man går. Väldigt sköna! Yukatan tog en massa tid och svett att få på sig.


Jakob och Brandon har också klätt upp sig.


Massa människor på väg. Festivalen var större än jag trodde.


Stekt potatis med en massa smör för ca 32 kr. Gott!


Små sköldpaddor att fånga och ha som husdjur.


Armén försökte värva folk.

Det var uppvisning av hiphop-dans på tempelområdet.


Det var mycket folk och väldigt varmt men trevlig stämning.

Betty har bett mig att göra videos och jag tänkte att klättringen av Fuji-san skulle vara kul att filma. Så här har ni det. De första videona är mörka men ni får nöjet av att höra mina fina beskrivningar. Kanske bäst att läsa förra inlägget innan ni ser videosen.



Stackars Koto och Jakob som fick lyssna på mitt flåsande hela vägen upp hehe


Här hade jag zoomat in så jag kunde visa utsikten men man kunde inte se något ändå. Lade märke till att man inte kan zooma medan man filmar.


Ja, jag var väldigt trött ganska mycket hehe


Vi var förresten på en av de tre åttonde stationerna. Kommer inte ihåg vilken. Se kartan i förra inlägget.


Efter att spåren gått ihop. Alla bara klättrar i led.


Vi gjorde det!


Alla är redo med kamerorna.


Soluppgång!


Vi höll ganska jämn takt med armégruppen. De passerade oss när vi vilade och sedan passerade vi dem när de vilade.


Jag är trött och yrar lite.


Äntligen på väg hem!

Vi besteg Fuji-san! Det är inte ofta jag har känt mig så stolt över mig själv.

Ska börja från början. Vi lämnade Inage kl 16 i förrgår och kl 20.30 var vi framme vid femte stationen av Fuji-san. Det är så det funkar med att klättra berget. Man tar en buss från foten av berget till en av de 4 stationerna och börjar där. Vi valde Subashiri-spåret för att det var att av de mindre populära, dvs mindre folk och för att det var mindre brant, dock skulle det ta lite mer tid, men vi tänkte att vi är mer uthålliga än atletiska.


Vi i bergsbestigartrion. Koto är den vi har bestigit alla våra berg i Japan (3st) med.
Jag har köpt en vandringpinne. På den är det inbränt "år 2010", "från 2000 meter över havet" och "Subashiri-spåret". Man kan samla på sig brännmärken från alla stationer man passerar och såklart från toppen och ha som minne.


Vid femte stationen fanns det massor med insekter och flera andra personer som höll på att göra sig redo för klättringen. Det var ganska varmt men man märkte att det var kallare än vanligt, 2000 meter över havet är ganska mycket.



Första delen av klättringen gick genom skogsmiljö. Det fanns ganska många stenar man var tvungen att klättra över, eller i alla fall ta stora steg och det var totalt mörkt.


Så här såg det ut om man sätter på flash på kameran. Utan flash ser man bara stjärnorna.

Redan efter 10 minuter ville jag ha paus. Alla vi tre flåsade tungt för att vi inte var vana vid den tunna luften. På toppen är det bara 70% av syrehalten i vanlig luft. Vi tog pauser ungefär var tionde minut och efter andra pausen satte jag på mig mina nyinköpta regnbyxor från 100 yen-butiken så att jag kunde slänga mig ner på första bästa sten att vila på. Det var ganska brant ändå i skogen så jag är glad att vi inte tog ett brantare men kortare spår.
Skogsdelen var nog en av de bästa delarna. Det var jättefint och nostalgisk med stjärnhimmelen, vi hittade karlavagnen.


2460 meter över havet finns "den nya sjätte stationen". Dvs två affärer och några trötta bergsbestigare. Jag tror vi åt var middag där. Allt flyter ihop nu. Jag och Jakob hade tagit med oss 13 onigiris tillsammans plus godis, choklad och snacks. Det slutade med att jag åt 2 onigiris, en skål med nudlar, lite snacks och en glass på ett dygn. Så till framtida klättrare, man behöver inte så mycket mat. Adrenalin funkar bra!
Det man dock ska tänka på är att det är kallt på berget, ta med varma kläder och vantar och mössa.


Det verkar finnas 10 stationer på vägen upp mot toppen (med femte stationen inräknad). Jag kommer inte ihåg så mycket av den delen, allt bara flyter ihop. Jag kommer ihåg tröttheten och smärtan och att man bara längtade efter att få komma till nästa station för att få vila lite. Redan halvvägs till nya sjätte stationen så tog skogen slut och det var grusigt och stenigt. Förutom det och repet som markerade stigen så fanns det inget att se. Om man inte räknar med den storslagna utsikten hehe. Man kunde se jättelångt, alla små ljus från hus och bilar, kanske ända till Tokyo. Men oftast så höll man ögonen mot var man gick för att inte slinta på stenarna.

Fram tills åttonde stationen så var det nästan bara vi tre som klättrade. Vi passerade några klättrare som vilade och de passerade oss när vi vilade. Skönt med lite folk så man kunde ta klättringen i den takt man ville för spåret var ganska smalt på många ställen. Kanse tre personer i bredd.


Alla ljusstreck är någon persons ficklampa. Man klättrar inte rakt utan i sicksack, för att det inte ska bli för brant antar jag men det var tillräckligt brant.

När vi kom till åttonde stationen gick vårt spår ihop med det mest populära spåret och folk bara vällde in. Det fanns också ganska många som klättrade i stora grupper med klättringsledare. Efter det kunde man inte klättra i sin egen takt. Istället gick man på led, gick några steg, stannade och gick lite till. Koto och jag fick lite panik för att det bara var några timmar kvar till soluppgången och vi hade 400 meter (lodrätt räknat) kvar. Vi bestämde oss för att klättra farligt nära repet och gå förbi alla långsamma kättrare. Det gick bra förutom att jag tyckte att det var ganska skönt att klättra sakta. En olycka hände dock. Koto slant med foten och höll på att ramla utanför repet. Personen bakom henne grep tag om hennes arm och jag tog tag i hennes andra arm men höll själv på att ramla. Som tur greppade japanen framför mig tag i mig och vi klarade oss. Så här högt uppe flåsade vi väldigt mycket och var ganska yra. Det finns något som heter "mountain sickness" och det är att man får huvudvärk, blir yr, mår dåligt och tappar aptiten, allt på grund av dålig tillgång till syre. Vi såg flera personer som köpt syrgastuber och andades i sig det.

Hur som helst, det var kring den tidpunkte vi tappade bort Jakob. De sista 200 meterna var tuffa. Vissa partier var man tvungen att klättra med både armar och ben. Jag är glad att jag hade vantar med mig, dels för att stenarna var ganska vassa, fick ändå två skärsår och dels för att det var så kallt.

När vi hörde folk som ropade "bra jobbat" och "välkomna till toppen" och såg att vi var uppe så kunde Koto och jag inte fatta det. Vi slängde oss på närmaste staket och bara skakade av trötthet och kyla. Vi klarade det, vi besteg Fuji-san och innan solen gått upp dessutom. Det tog oss ca 7.5 timmar och då hade vi klättrat från 2000möh till 3756möh!


På bilden (och i verkligheten) såg det ut som solen skulle komma upp när som helst men det var ändå ca 30 minuter kvar. Jag och Koto tog massa bilder och kände oss stolta. Det som oroade mig lite var Jakob. Jag ropade ner över kanten men ingen svarade. Jakob hade det jobbigare än mig för han bar alla onigiris och kameraväskan. Han hade dessutom inga vantar eller mössa. När ska han lära sig att lyssna på mig. Men allvarligt talat så klagade han aldrig på att bära kameraväskan som gungar fram och tillbaka väldigt jobbigt när man går. Jag bar den kanske en sjättedel av vägen upp och han resten.
Som tur råkade jag vända mig om när Jakob kom upp och kunde vifta till mig honom. Han gav mig kameran och gick för att köpa varm choklad.


Solen har fortfarande inte gått upp men det var ganska ljust ändå. Det var väldigt vackert på toppen av Fuji-san. Vi var högt över molnen!


Långt där nere kunde man se en spegelblank sjö. Bilderna gör inte utsikten rättvisa.
Då och då ropade folk till "solen har gått upp" men det var falskt alarm. Det tog ett bra tag innen solen gick upp.


Jakob och jag, svettiga och trötta. Vill inte ens tänka på att vi skulle klättra ner igen.


Vi kysstes lite i väntan på soluppgången.


Solen är här!


När solen väl dök upp så gick det snabbt. Det ser ut som ett foto taget från ett flygplan!


I'm on the top of Japan!


Andra glada och trötta bergsbestigare. Väldigt många utlänningar. Såg en tjej i shorts, stackare.

Efter att vi sett soluppgången gick vi in till en restaurang/vilohus. Det var iskallt ute och vi skakade som löv så vi beställde tre skålar med värmande nudlar. Efter att vi ätit satt vi kvar ett tag och nästan somnade. Vi hade ju ändå klättrat hela natten. Men vi var inte klara än, jag ville hitta en brännmärkare till min stav och postkontoret. Postkontoret visade sig ligga på andra sidan berget, en timmes vandring fram och tillbaka men har man kommit så långt så...


Så här såg det ut när man gick mot den motsatta sidan. Jag tittade dock mest på var jag satte fötterna än på utsikten.


I mitten av Fuji-san finns en isbetäckt krater. Därför måste man gå längs med sidorna och inte bara tvärs över.

Efter att vi kommit tillbaka till vår sida av berget så började vi vandringen neråt. Jag kan fortfarande inte fatta att vi klättrade 7.5 timmar upp Japans högsta berg och sedan klättrade ner igen utan att ha sovit.


Det är två skiljda spår man följer när man ska upp och när man ska ner. Nerspåret var mycket grusigare och gick snabbare. Vissa till och med sprang ner... Hehe här ser nig mig i full regnutstyrsel och med min vandringsstav.

Att klättra ner var enligt mig mycket jobbigare än att klättra upp. Nu hade man inget mål riktigt och det var stekhett eftersom solen var uppe. Dessutom var vi trötta och hade ont. Mina knän har jag förstört på något sätt. Kanske halvvägs ner för berget gjorde det jätteont att böja dem men det var nästan omöjigt att inte böja dem när man gick i den lösa grusen. Jag har aldrig haft så ont i knäna och det värsta var att jag visste att det inte fanns något annat att göra än att gå ner. Man kunde inte ta en buss, eller ringa efter hjälp, man var tvungen att ta sig ner på sina egna två ben. Jag är så glad att jag köpte min vandringsstav. Utan dess hjälp vet jag inte hur jag skulle klarat mig. Jakob och Koto var änglar som väntade på mig trots att jag sa att de skulle gå i förväg. Jakob till och med bar min vattenflaska sista biten.

Vi kom ner fem minuter innan bussen skulle gå och jag fick min stav sågad till souvenirlängd. Sedan steg vi på bussen och trots att jag var rätt pigg ändå så somnade jag och sov djupt men när jag vaknade till så var jag pigg. Väldigt konstigt. Det höll i sig hela vägen hem. Vi kom hem kl 16 igår, 24 timmar efter att vi gett oss av. Efter att ha haltat hem och duschat så åt jag en glass och somnade med AC på. Vaknade några gånger under natten för att jag var hungrig och törstig men gick inte upp på riktigt förrän kl 9 i morse. Ca 16 timmars sömn, har aldrig sovit så mycket på raken sedan jag kom till Japan.


En av mina vattenflaskor. Jag drack upp vattnet kanske kring mitten av klättringen neråt och när jag kom hem såg den ut så här. Lufttryck!

Idag känns det ganska overkligt att tänka på att vi besteg Fuji-san. Men jag har min souvenirstav och den värsta träningsvärken jag någonsin haft. Nu förstår jag det här talesättet "If you never climb Mt Fuji you are a fool, and if you climb it more than once you are a fool". Låt mig aldrig behöva klättra Fuji-san igen. Men det var definitivt värt att göra det en gång!

Ett tips. Ha inte med för mycket vatten. Jag hade 2.5 liter med mig men drack bara ca 7 dl så jag bar på allt i onödan.

Nu är klockan 13 i Japan och om tre timmar så ska vi börja vår resa mot att bestiga Fuji-san. Det tar fyra timmar med tåg och buss bara för att komma till berget och sedan ska vi klättra under natten 5-8 timmar, nå toppen och se soluppgången och sedan klättra ner på 3-6 timmar och ta tåg och buss hem...

Det kommer bli en jobbig natt. Förhoppningsvis klarar vi oss utan skador!

Tanabata är en högtid som handlar om ett kärlekspar som bara får träffa varandra en gång om året. För att ära det så sätter japanerna upp sådana här saker som vajar vackert i vinden.


Jenny och jag som ska äta matsuzaka-kött. Mumsigt!


Kön till köttaffären på nedersta våningen där de säljer kurokke (lite som panerat kött).


Jag vann ett tröstpris på postens vårtävling och fick ett skandinaviskt förkläde hehe


Jakob lagade pannkakor hemma hos mig, gissa vem som fick städa... Och jag åt inte en enda pannkaka för han kom efter att jag redan ätit middag... Jag fick i alla fall massa överblivna ägg och ett helt paket mjölk!


Jakobs japanska pannkakor!


En jättefin solnedgång i Inage.


Subway! De har Hawaii-tema just nu.


Jakob och jag var på Coco Ichibanya, allas favorita curryställe. Jag såg att de hade en special, green curry och det var massa grönsaker på bilden så jag trodde att det var grönsakscurry men det visade sig vara thailändsk(?) gröncurry... Det var nog därför servitören såg förvånad ut när jag bad om tomatsås som extra topping.


Mina naglar idag. Det är meningen att de ska matcha min yukata som för övrigt med allt inkluderat kostade mindre än baddräkten jag inte ens fått använda än... Jag är fortfarande upprörd pga priset!


En medicinlåda som jag har piffat upp med klistermärken. I varje låda finns en dags förbrukning av gei ji, bär som är bra för ögonen.


Här är en bild på Chibas maskot. Det är inte en hund utan när den står på ett visst sätt så ser det ut som prefekturen Chiba. Det bara råkar se ut som en hund.

Igår hade vi bestämt att vi skulle bada efter att jag slutat skolan och sedan skulle vi äta romantisk middag och avsluta med bio. Men det blev inte så.
Jakob blev bjuden av sin lärare till ett planetarium 1.5 timme bort från Inage och kom inte tillbaka förrän kl 19 och han hade varken ätit lunch eller middag så han rusade till McDonalds medan jag gick för att köpa biljetter. Filmen började kl 20 så det var lite stressigt, inte minst pga av de hade visningen i en annan byggnad än den som vi brukar gå till eftersom det var sista visningen. Så vår romantiska stranddejt med middag och bio slutade med att Jakob krängde hamburgare och jag yrade runt i regnet utan paraply (eftersom jag gett det till Jakob) och letade efter den andra biosalongen.

Efter att vi äntligen lyckats sätta oss i biosalongen så var jag på ganska dåligt humör men Jakob muntrade upp mig som vanligt! Filmen vi såg var förresten Prince of Persia vilket jag rekommenderar till de som fortfarande inte sett den.


bild från Google

När ska jag få använda min dyra baddräkt hehe

När jag var i 100 yen-affären för några dagar sedan så såg jag de här dietplåsterna.


Vore ju jättebra om de funkade. Så lätt och smidigt. Men jag är inte så äventyrlig så jag bad Jakob att testa först. Tyvärr har han för mycket hår på magen så det fastnade inte hehe så jag får testa själv nu när jag ändå köpt det.

Innan jag testade så vägde och mätte jag mig.
Vikt 45kg
Midja 73cm
Mage 80cm

Idag hade jag på mig ett plåster under 2 timmar. Det kändes lite obehagligt men kanske är det för att min navel är ganska känslig. Ska posta resultat efter ungefär en veckas användning.

Förra året när vi var i Hakone så var det folk från Shiseido som delade ut små rosa påsar på stationen. Jag hade ingen aning om vad det var men lyckdes gå "fel" och förbi dem två gånger och fick därmed två påsar! I dem fanns det samples av deras hudvårdsprodukter, en påse innehöll det som man skulle använda under en dag.

Den övre raden är för morgonen och den nedre för kvällen. (Man fick bara en rund tvål i varje påse)
Ganska mycket för en dag. Även om det funkar jättebra så kommer jag inte att köpa, dels för att det är dyrt och dels för att jag inte orkar smörja på så mycket.

Jag testade det i förrgår och har inte använt några andra hudvårdsprodukter än de jag fick. Här får ni se om ni märker skillnad.

Före


Efter

Jag vet att det är svårt att se med tanke på att ljuset är helt annorlunda. Hehe det ser ut som om jag har blivit mörkare.


Närbild på före


Och närbild på efter.

Ok det går inte att se så bra... Men det kändes lite annorlunda. Eller så var det bara psykiskt.
Tvålen kändes verkligen uppfriskande men hudoljan kunde jag klarat mig utan. Det verkar som om japaner tycker att det är fint när huden är skinande (oljigt) medan västerlänningar gillar matt hud bättre.

Kanske kommer jag att börja med sådant här när jag blir äldre eller när de uppfinner ett medel som är allt i ett så man slipper smörja så mycket.

Igår frågade jag Jakob var han ville att jag skulle ta med honom på dejt som tack för att han varit så stöttande medan jag var en pluggzilla hehe. Han svarade stranden! Jag blev jätteförvånad, tror att han sa det för att han vet att jag vill dit. Jakob är så gullig!

Nu till mitt problem. Jag har ingen baddräkt och baddräkter i Japan är väldigt dyra. Jag och Jenny gick i ABAB och såg bikinis för 20000 yen (ca 1600 kr!), det var väl något känt märke antar jag men även bikinis här i Inages eget lilla shoppingmall kostar 10000 yen. Jag hittade en liten hylla med rabatterade produkter och de kostade 4000-5000 yen! Visserligen så får man ibland med badshort och en tröja att täcka sig med då man inte badar men jag behöver inte det, vill bara ha en billig baddräkt!


Rosa bikinin med svart band kostar ex 10000 yen och den andra rosa bikinin kostar 8000 yen.

Igår hade jag mitt stora test och det gick dåligt. Jag hade inte pluggat tillräckligt/det var svårt och jag gjorde ett jättestort misstag genom att se fel på klockan och inte fylla i alla svar fast jag hade 50% chans att få poäng om jag bara kryssade i och jag hade hunnit med om jag inte sett fel.
Så igår kom jag hem, grät, blev tröstad av Jakob, åt glass och idag mår jag bättre.
Får väl försöka igen i december!

Tänkte visa lite bilder jag tagit på sista tiden. Har kommit på massa grejer att skriva om, får se om jag orkar. Ska bland annat testa ett dietplåster som man sätter på navel (Jakob får testa först, av oss två är det ju ändå jag som kan föda barn och det ska vi inte riskera hehe) och sen ska jag testa ansiktskräm-samples.


Jakob gör robotdansen hehe
Det här stället är en all-you-can-eat stekt kött-/sushi-/nudel-/sallad-/efterrättsrestaurang. Ca 150kr per person. Nackdel, ligger mitt ute i ingenstans.


En av mina favorit höng fa chow (kryddväxt) växer vilt här i Japan. Har inte testat att äta dock.


För någon vecka sedan på väg till skolan så såg det ut så här.


Och så här.


Jag och Jenny i Shibuya.


Jennys tur att posa med Hachikou.


Vi åt koreansk mat och jag tog en soppaktig rätt. Den var inte så stark som den ser ut men tillräckigt stark hehe. Gillade de tre gratis grönsaks-side dishen man fick med. Gratis!


Detta åt jag till lunch idag. Omurice, en halvklaromelett med ris under, ganska känd japansk rätt. Första gången jag ätit det. Gott!


Idag hade vi informationsmöte i skolan om hur vi ska göra för att flytta ut (måste ringa elbolaget och be dem komma den dag man åker för att ta betalt, så opraktiskt). Efter det så åt jag och Jakob indiskt till middag. Här ser ni en mangolassi. Mums!


Till sist, är det någon som vet vad det här är för blomma? De växer i buskar på väg till skolan och luktar så gott, sötaktigt och vaniljigt.

Jag har ett kackerlacksproblem. För några veckor sedan märkte jag att antalet stora kackerlackor i mitt rum ökat, det beror förmodligen på att jag inte dödade dem när de var små och gulliga...

Hur som helst. En natt så vaknade jag för att det var så varmt i rummet, det händer nästan varje natt nuförtiden, och gick upp för att gå på toa. När jag kom ut från toan såg jag att det var en brun fläck på golvet och när jag tagit på mig glasögonen såg jag att det  var en krossad kackerlacka. Ja, jag hade alltså gått på den stackars insekten.

Jag tvättade av mig och golvet och gick lade mig. Några dagar efter det dök det upp en massa minikackerlackor och jag kom ihåg att min kompis berättat att man inte ska krossa kackerlackor för då sprutar de ur sig en massa ägg som blir till nya kackerlackor.

För några dagar sedan kom jag ihåg att jag fått kackerlackshus av de på mitt forskarrum så jag beslöt mig för att testa.


Ganska gulligt! Där inne finns ett klistergolv och en påse med matpulver som man fick med för att locka hungriga kackerlackor.


Och såhär såg det ut idag. Det var värre än jag trodde...
Stackars kackerlackor, de ryckte verkligen på benen och försökte ta sig loss. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med dem, att bara låter dem svälta ihjäl är för hemskt!

Så jag lade huset i en påse och trampade sönder dem....

Jag kände mig ganska hemsk...

Sen lade jag ut ett nytt hus.

Nu låter jag hemsk hehe