Chokladte - Jag, jobb, Jakob och Japan

Idag har jag haft kul med min kusin Jenny.


Efter att vi tagit bilderna kom en som jobbade på gamecentret och undrade om vi gick i skolan dvs om vi var yngre än 16 hehe. Han nästan sprang iväg när jag sa att vi var universitetsstudenter. Hehe det måste vara Jenny som ser ung ut för jag har aldrig blivit frågad tidigare.

Det har varit ganska många larm här i utbytesstudenternas kvarter på senaste tiden. Förra året var det ju ett stort pådrag i grannhuset mitt i natten när de fick uttrymma och en massa brandmän kom. Det visade sig dock inte vara något. För någon vecka sedan var det dags igen i grannhuset och nu kom 11 brandbilar och alla brandmän i Inage. Inte heller denna gång var det något men en av lärarna berättade senare att han blivit utskälld av en brandman, något i stil med "håll koll på dina elever... bättre om det varit en brand...".

I vårt hus har det också förekommit ganska många larm, dock utan uttryckning av brandmän. Två av gångerna har jag varit den som stängt av larmet fastän jag bor på fjärde våningen och man stänger av larmet på bottenvåningen. Alla gånger det har varit larm så är jag den första i min korridor att vara utanför dörren med mobil och plånbok i handen. Jag hinner springa ner och se vad som har hänt och sedan gå upp igen innan folk kommer ut från sina rum och frågar vad som står på. Kanske har folk blivit avtrubbade av alla larm, kanske är de vana vid larmiga länder och tar det inte på allvar, kanske bryr de sig inte?!

Jag är i alla fall glad att jag, varje gång, tar det på allvar och går för att se efter.

Det är lite läskigt hur folk inte bryr sig, inte ens de som jobbar här bryr sig. En gång när jag stängt av larmet så gick jag för att rapportera det till kontoret, det måste ju finnas en anledning till att larmet går, men de kom inte ens med för att titta efter utan sade bara att det nog var ok.

Lite då och då ordnar skolan utflykter som man kan följa med på och igår var det en kabukiföreställning vi fick gå på. Kabuki är en 400 år gammal japansk teaterform där alla roller spelas av killar.


bild från Google

Föreställningen vi såg på hette Narukami och handlade om en munk som på grund av en oförrätt spärrat in regndraken bakom ett vattenfall så det blivit torka i hela Japan. För att släppa ut draken och få regn igen beger sig en prinsessa till munken och förför honom. När hon har fått honom full och han somnat så befriar hon draken. Då munken vaknar och märker vad som har hänt förvandlar hans vrede honom till en åskgud (bilden ovan) och han ger sig efter prinsessan.

Det var en intressant upplevelse att gå på japansk teater. Jag är glad för att jag hyrde engelsk guide som tolkade och förklarade för annars skulle jag nog inte förstått så mycket. Kabukiskådespelarna använde gammaldags japanska och nästan sjöng fram sina repliker.

Något som förvånande mig väldigt mycket var all sexualitet. Jag trodde att de i Japan förr i tiden var pryda (som kineserna) men tydligen inte. Det beskrivs ganska utförligt hur prinsessan förför munken. Ex är det en scen där han stoppar ner handen innanför hennes kimono för att bota hennes värk i bröstet...

Efter föreställningen åkte en kompis och jag tillbaka och på vägen så åt vi middag på en vietnamnesisk restaurang. Det var jättegott! Ska åka tillbaka med Jakob någon dag.

När vi kommit tillbaka till Inage köpte vi glass och satte oss på en bänk för att äta den. Det var då jag för första gången sett/lagt märke till ett japanskt nanpa. På bänken bredvid oss satt två uppklädda och sminkade tjejer med en hund. Sedan kom ett gäng killar och ställde sig framför dem och en av killarna lockade till sig hunden. När matten också kom fram så försökte han få igång ett samtal med henne ex. vad är namnet? Hon svarar ganska tyst och blygt namnet på hunden men då skrattar han och säger: jag menar ditt namn.
Kändes ganska intressant att se hur sådant går till. Nanpa är alltså lite som ragga upp(?) Förresten tror jag inte att jag har sett nanpa i Sverige heller. Jag lever nog ett ganska skyddat/tråkigt liv...

I närheten av Sendai finns en av Japans tre bästa vyer så vi ville såklart dit och se. Matsushima kallas stället där ca 260 öar beklädda med tallar finns utspridda.


Efter att ha åkt tåg i 40 minuter så var vi framme. Vi hade inte alls planerat vad vi skulle göra utan gick bara omkring. Vi kom till en pir och upptäckte att en av dagens två båtturer skulle avgå snart så vi köpte biljetter och bordade båten.


Båtturen tog en timme och 40 minuter. Vi satt på andra våningen, först utomhus men sen flyttade vi in eftersom det blåste ganska mycket.


En annan passagerare matade fåglar med räkchipspinnar så det var en liten flock med fåglar som följde båten.


Medan vi åkte så var det en guideröst som berättade om de olika öarna. Alla 260 verkar ha egna namn!


Den här ön är känd för att det finns en karta över Japan på klippväggen. Ser ni den?


I Matsushima finns en massa ostronodlingar så till lunch var jag ju tvungen att testa.


Saftiga! Jakob ville inte ha hehe.


Resten av lunchen.

Efter maten så gick vi runt tittade på övarna som var bundna till fastlandet med broar.


Den här bron har mellanrum mellan plankorna för att den leder till ett shrine och man ska fokusera var man sätter fötterna och på så sätt vara fokuserad när man kommer till shrinet.



En annan bro som leder till en annan ö.


På den ön fanns en utkiksplats så Jakob och jag satte oss där. Jakob började ta bilder och då lade jag märke till att det fanns en orm 3 meter från oss!!
Jag blev jätterädd men Jakob tyckte inte att det var så farligt. Han började stampa i marken och då krälade ormen iväg.


Efter det så åkte vi tillbaka till Sendai och tog oss till ett gratis utkiksställe.

Resten av kvällen spenderade vi på ett internetcafé där Jakob lärde mig spela League of Legends. Vi tog bussen tillbaka till Tokyo runt elva på natten och kom hem till Inage vid sju. Jag hade sedan lektioner från 10.30 till 18.00...

I lördags reste jag till Sendai för att sightseea medan Jakob skulle spela turnering i Magic där. Han åkte upp redan i torsdags så jag fick resa själv. På väg till Shinjuku så träffade jag en snäll japansk tjej från universitetet och hon gav mig lite resegodis. I Shinjuku skulle jag till busshållplatsen och jag hade till och med skrivit ut en karta men den var inte mycket till hjälp i början för jag gick lite fel men som tur frågade jag en snäll japanska som hjälpte mig rätt.


Det var jättefint väder, lite synd att jag spenderade 6 timmar i en buss.


Mitt bagage minus kameraväskan.


Det kostade 3000 yen (ca 240kr) enkel resa och det fanns massa benutrymme!


Eftersom det inte fanns någon toalett på bussen så stannade den två gånger under resan. Japanska rastplatser är stora och fyllda med matställen, vending machines, souvenirstånd, toaletter och människor. Det fanns till och med en husdjursavdelning i affären med mat för dem.


Jag kom fram ca 20.00 och gick till hotellet för att checka in. Hotellet kostade oss ca 10000 yen (800kr) för två pers under två nätter och då ingick frukost.


Jag mötte upp Jakob på stationen för vi tänkte att vi skulle äta middag tillsammans men det slutade med att vi åt på olika håll för jag ville jättegärna testa risgrötsstället och Jakob förstår inte tjusningen med denna rätt.
Det var gott, annorlunda från kinesisk risgröt men värmde skönt i magen ändå.


På söndag skulle Jakob ha spelat Magic hela dagen och jag skulle ha sightseeat men Jakob valde att (nästan) strunta i Magic och vara med mig istället. Vi åkte ut till stället där Magicturneringen hölls för att det fanns en stor outletmall där.


Till lunch blev det köttstuvning för mig. Jakobs grillade kött på ris var mycket godare hehe


Jakob spelade en match medan jag gick runt och tittade.


Det var en stor hall med högt i tak och en massa killar. Ganska många utlänningar men inte så många tjejer.


Magic är inte billigt. Kortet längst till vänster är ett av de dyraste och kostar ca 140000 yen (12000kr)!!


Den riktiga turneringen togs väldigt seriöst. Jakob var med på sidoeventen.


Det var loppmarknad vid spelhallen.


Så söta! Men jag köpte inte dem utan två fina ringar för 500 yen (40kr). Egentligen kostade de sammanlagt 600 yen men försäljaren slog av 100 yen utan att jag ens behövde pruta.


Vid köpcentret fanns ett pariserhjul och en liten pool med två plastbollar där barn kunde vara i och flyta på vattnet. Såg lite roligt ut.


På eftermiddagen så åkte vi tillbaka till Sendai centrum och gick runt och shoppade. Köpte bara en hatt och en födelsedagspresent. Sedan hittade vi till en musikfestival i en park och efter det träffade vi upp med Pär som bor och pluggar i Sendai.


Till middag blev det kotunga(!!) och oxsvanssoppa.


Efter middagen fortsatte vi att umgås och gick på afternoon tea fast klockan var nio på kvällen. Det var kul att träffa och prata med Pär!

Jag ska snart gå till tåget och ta det till Shinjuku där jag byter till bussen som tar mig till Sendai. Jag trodde att jag skulle se fram emot resan mer men just nu känns den som ett hinder för mina studier. Jag kommer ju inte hinna plugga 4 timmar per dag då jag är där. Å andra sidan så kan jag hinna ikapp lite i ekonomiboken under den 6 timmar långa bussresan.

Men det ska bli skönt och ta det lite lugnt, äta lite kotunga (Sendais delikatess) och shoppa!

Trevlig helg och glad nationaldag!

Igår hade vi ett kanjitest under första lektionen och det var ganska händelserikt. Själva testet var inte så svårt och efter att man blivit klar kunde man lämna in det och göra något annat tills alla var klara.

När läraren gick ut för att göra något så började en kille som satt snett bakom mig viska till min kompis som satt bakom mig om vad svaret var på en av frågorna. Hon svarade att hon inte visste men jag och min kompis som satt bredvid mig vände oss om och sa åt honom att vara tyst och inte fuska för det är ju ett test! Han blev tyst när läraren kom in igen men när det var dags att lämna in testen så böjde han sig mot sin andra granne och frågade honom. Jag såg det så jag hutade med fingret mot grannen och sa något i stil med "don't tell him!".
Efter att testen var inlämnade så frågade fuskande killen kompisen som satt bredvid mig vad hon menade med att vara tyst och inte fuska. Finns det kulturer där det är accepterat att fuska? Hur som helst så lade jag mig i och sa att man ska inte fuska vid test och då skrek han åt mig "I don't want you here. Go away! Disappear!".

Först blev jag lite paff och vände mig bort och sen slog det mig att han är den första som någonsin har varit aktivt elak mot mig. Det är ju klart att alla inte kan tycka om alla men de flesta visar sitt ogillande passivt ex. hälsar inte eller ger blickar osv. Det kanske låter lite konstigt nu men jag kände mig lite glad över att ha fått en aktiv ogillare!
Jag visste att jag inte hade gjort något fel, det var ju han som försökte fuska och sen blev sur så jag kände mig ganska bra med mig själv. Dessutom var jag glad för att min kompis försvarade mig! På kvällen började jag dock tänka att jag kanske förstört hans liv. Tänk så dog hans mormor i förrgår och han hann inte plugga men om han inte klarade testet så får han inte tillräckligt med poäng och blir utslängd från sitt universitet. Om jag var i en sådan situation så vet jag inte vad jag skulle ha gjort...
Men det löste sig idag då jag snackade med min kompis som också hade sagt åt honom och hon berättade att han alltid var sådär och att han var 30 år!