Chokladte - Jag, jobb, Jakob och Japan

På dagens schema stod Osaka Castle så efter att ha checkat ut från hotellet och köpt frukost från närmaste Lawson så gav vi oss iväg. Även vid Osaka Castle så fanns det en stor plommonblomträdgård. Jag undrar inte om de nästan är snyggare än körsbärsblom eftersom det finns fler färger men å andra sidan så är körsbärsblom större och syns bättre.


Det tog ett tag att gå från stationen till slottet. På vägen passerade vi plommonträd, en vallgrav och stora stenar.


Ganska imponerande sten eller hur. Man undrar hur de lyckades stapla upp sådana stora stenar utan hjälp av moderna maskiner.

Väl uppe vid slottet så tittade vi på alla souvenirer och tog foton. Vi bestämde oss för att inte gå in, måste spara pengar lite då och då.



Nu var det dags för lunch kom vi fram till men först var vi tvungna att hitta tillbaka till stationen. Som vanligt så gick vi vilse men sen kom vi rätt och kunde åka till ett kvarter med en massa restauranger.

Maten var god och väldigt mättande så efteråt gick vi bara omkring och tittade på Osakas gator. Nu var jag så trött efter en veckas resande så när jag såg ett jättestort 7 våningars(?) Yodobashi Camera (känd elektronikaffär) tvingade jag dit de andra. De gick och tittade på grejer medan jag provtestade 5 st fotmassagemaskiner. Väldigt skönt! Det är ganska vanligt i Japan att folk provtestar massagestolar länge. När jag kom dit så låg folk och sov i sina massagestolar och efter en timme när vi gick så låg de fortfarande kvar.

Nåja, efter att ha vilat upp mig så var det eftermiddag och vi var tvungna att åka vidare för att hinna till Himeji och sedan Okayama där vi skulle sova på mangacafé.

Efter någon timmes tågresande kom vi fram till Himeji, det visade sig då att slottet redan stängt men vi gick runt i parken runt omkring och det var väldigt trevligt.





Jakob bejakade sin barnsliga sida och testade en rutschkana...


...medan jag och Koto testade gungbrädan.

Vi gick runt i parken tills det mörknade och blev dags för middag. Då gick vi tillbaka till stationen och hittade ett ställe som fortfarande serverade lunch(!) och åt där.

Sedan tog vi tåget vidare till Okayama och kom fram runt nio på kvällen. Jag hade inte tagit reda på exakt var mangacaféet var utan visste bara att det fanns i närheten av stationen så jag frågade en man som checkade biljetterna om han visste. Han såg ut att bli helt paff och sedan började han vifta på händerna och säga "Nej, nej inget sådant!". Jag trodde först att jag hade sagt något fel men sen kom en yngre man och pekade på en karta var det låg... Det var nog första gången som en japan har fått mig att känna mig som en utlänning hehe.

Innan vi gick till mangacaféet så tog vi ett stopp på McDonalds för det kostade som sagt 2300 yen för tio timmar och vi ville inte bli utsparkade för tidigt.