Polyamorös

Igår läste jag en artikel på Aftonbladet om hur två kvinnor delade på en man. Båda kvinnorna var med på det och de verkade lyckliga. En av kvinnorna sa något i stil med att "kärlek är en oändlig resurs som inte tar slut för att fler delar på den". Jag tycker det låter som en vettig grej och det är väl en bra sak att den man älskar är lycklig, vare sig han är med dig eller någon annan. Men ett förhållande består ju inte bara av kärlek och det är där jag tror att det krånglar.

I ett förhållande är det viktigt att man har tid för varandra. Det kan vara svårt om man har 3-4 flickvänner som alla vill hitta på något. Man kan ju i och för sig hitta på grejer allihopa tillsammans men då känns det väl inte så romantiskt. Sedan tycker jag också att det är viktigt att skapa minnen ihop och har privata skämt som bara en och ens partner vet om. Det kan vara ett problem om man blir för många i ett förhållande, jag skulle nog blanda ihop allt och säga fel saker till fel person.

För mig är kärlek en privat grej. Jag skulle inte klara av att ha fler pojkvänner eller se Jakob med andra flickvänner. En av personerna i artikeln sa att man inte behövde bli svartsjuk i en sådan relation som deras eftersom ingen lämnade någon för någon annan. Jag håller inte med, för det första tycker jag inte att svartsjuka nödvändigtvis är en dålig grej och för det andra så skulle jag nog bli svartsjuk innan Jakob ens hann lämna mig. Jag förväntar mig lite svartsjuka i förhållanden. Om Jakob såg mig pussa en annan kille och inte reagerade skulle jag bli ledsen och känna att han inte älskade mig. Lite svartsjuka är bara nyttigt tror jag.

Vad jag kommer fram till är alltså att jag inte skulle klara av polyamorösa förhållanden och att de som har sådana förhållanden förtjänar respekt för det verkar inte enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0